Skrivtipset

Börja inte och klaga nu

Vi säger: Börja inte å klaga nu. Men vad skriver vi: Börja inte och klaga nu eller Börja inte att klaga nu? En del säger att man alltid ska skriva att, allt annat är direkt slarv. Andra menar att det ibland ska vara att, ibland och.

Att och och är två ord med helt olika funktioner. Att brukar vi sätta ut framför ett verb i grundform: att skriva. Och använder vi för att binda ihop ord och satser: Mio och Magda, skriva rapporter och läsa romaner. För det mesta är vi säkra på vilket ord vi ska välja. Det händer aldrig att vi skriver: Mio att Magda kom för sent och Konsten är och skriva rätt.

Alltid att i infinitiv

Att kan bara stå framför infinitiver (grundformer) – aldrig framför andra verbformer. Ofta kan man ta bort att utan att meningen blir felaktig. Ett enkelt test blir då att stryka att i Börja inte (att) klaga nu. Här går det utmärkt, vilket betyder att det är en infinitivfras där det inte passar med och.

Samordnade verb kräver och

När vi samordnar vissa verb blir vi osäkra. Det beror på att det finns flera uttryck där vi faktiskt samordnar två verb med och: Sitt inte och slöa. Hon har gått och blivit kär. Kom och hälsa på i jul. Här passar det bara med och att blir direkt fel.

Uttrycker pågående handling

Många av de här fraserna uttrycker att man är mitt uppe i något. Skillnaden blir tydlig i meningarna: Hon läste rapporten i går. Hon satt och läste rapporten i går (när telefonen ringde). I den första meningen läste hon färdigt rapporten och i den andra höll hon på att läsa när telefonen avbröt handlingen.

Försiktighet eller starka känslor

Samordningar med och kan också vara bra när man vill mildra en uppmaning: Snälla, kan du ta och hämta en kopp till mig också? Ibland vill man visa att man är upprörd: Hon satt och ljög mig rakt upp i ansiktet och Hur kunde hon gå och säga upp kontraktet?

Hugget som stucket

Ibland går det lika bra med att som och. Magda håller på och tvättar bilen – Magda håller på att tvätta bilen. Mio fortsätter och läser – Mio fortsätter att läsa. På samma sätt är det med Sluta och klaga – Sluta att klaga (här har klaga samma form i imperativ och infinitiv). Påfallande ofta är det fråga om uppmaningar som är vanliga i tal.

Kanske är det just den sista gruppen uppmaningar som gör oss mest osäkra. Anledningen är att vi både hör och läser båda varianterna, varpå språkkänslan inte blir lika stark.

Maria Sundin, din personliga språkrådgivare