I domen läser jag om en målsägande som kom cyklande från höger vid korsningen och tycker att det känns bra. Men så läser jag en blogg om en mamma som ser spindelmannen komma cyklandes förbi på vägen och blir lite förvirrad.
Vad är skillnaden mellan att komma cyklande och komma cyklandes? Och vad skulle hända om man lät målsägande komma cyklandes och spindelmannen komma cyklande?
Cyklande vanligast i skrift
Cyklande och andra verb som slutar på -ande (utan s på slutet) är minst 20 gånger vanligare i tidningar. I vissa texttyper, som domar och andra myndighetstexter, är -ande-formen den enda möjliga. Däremot finns det några ord i svenskan som alltid har -andes-formen, till exempel olovandes och oförhappandes. Det beror på att de är äldre eller att de används i speciella sammanhang. Ett sådant sammanhang är hästsporten där uttrycket gott gåendes är vanligt, som i banreferatet från travet i Täby: ekipaget var gott gåendes. Det betyder att hästen sprang godkänt i loppet.
Olika användning
-Andes-formen har egentligen bara två typer av användningsområden. Man kan skriva Hon kom springandes och Jag blev sittandes. -Ande-formen kan man däremot använda på flera sätt. Några exempel: Vi är en skrivande organisation, Verksamheten är tynande, Hon lämnade kvar hundarna morrande i bilen.
Stilskillnader
-Andes-formen lyfter starkare fram själva verbet, dvs. att något händer. Därför är -andes vanligare i livfullt berättande texter, ofta med en vardagligare stil. Man hittar oftare formen i litterära och kåserande texter medan den knappast förekommer i facktext och myndighetstext.
Det går alltså utmärkt att skriva både cyklande och cyklandes, men den medvetna skribenten bör välja form utifrån texttypen och vad man vill framhäva. Domaren gör klokt i att hålla sig till det mer neutrala cyklande medan bloggaren fritt kan använda det frodigare cyklandes. Mycket i språket är en fråga om stil.
