Visst hade jag kunnat spökat om jag bara velat känns kanske aktuellt att skriva så här i Halloweentider. Men det är svårt att få ordbehandlingsprogrammet Word att acceptera uttrycket. Grammatikkontrollen rättar obönhörligt meningen till kunnat spöka. Anledningen är att programmet inte tillåter så kallat dubbelt supinum. Frågan är om programmet har rätt.
Supinum är beteckningen för ett verb som har tidsformen perfekt (har kunnat) eller pluskvamperfekt (hade kunnat). När ytterligare ett verb följer på supinumformen brukar det stå i sin grundform (hade kunnat spöka). Men ibland hör man sig själv – och andra – använda två supinumformer efter varandra (hade kunnat spökat). Det brukar kallas för dubbelt supinum.
Vanligt i tal – ovanligt i skrift
Uttryck som kunnat spökat och kunnat gjort är mycket vanliga i talspråk. I Mellansverige är det till och med vanligare än varianten med supinum + grundformen. Däremot är dubbelt supinum mycket ovanligt i skrift. Du ser det praktiskt taget aldrig i facktexter, medan det kan dyka upp i skönlitteratur och tidningstext.
Fiffigt som stilmedel
Att dubbelt supinum bara finns i vissa texttyper har gett det en speciell stil – talspråklig eller vardaglig stil. Dessutom är det vanligt efter vissa verb, till exempel kunnat och bort. För det mesta signalerar dubbelt supinum något som hade kunnat bli verklighet men inte blev det.
Okej i tal
Språkvården pekar med hela handen – man rekommenderar inte dubbelt supinum i skrift. Anledningen är varken baserat på logik eller tydlighet. Däremot verkar många språkbrukare överens om att dubbelt supinum signalerar en viss stil. Med andra ord är dubbelt supinum okej i tal, men inte i skrift. Undantaget är texter med talspråklig stil.
Som alltid är det klokt att lyssna på språkvårdens rekommendationer när du skriver i jobbet. Hur du gör med romanen i skrivbordslådan är en helt annan sak. Koppla bort Words nitiska grammatikkontroll om du vill slippa paragrafryttaren.
