Språket förändrar sig hela tiden. För 50 år sedan var det korrekt att skriva Tomtarna äro sällsynta. Det är det inte längre. På samma sätt faller ord ur bruk – och nya kommer till.
Det finns många anledningar till att språket förändras. Ofta beror det på djupare förändringar i samhället och det sociala livet. Ett exempel är att skribenter i dag sällan använder han som könsneutralt pronomen. De flesta strävar efter jämlikhet mellan könen, så även i språket.
Lathetsprincipen
Språkförändringar beror också ofta på språkets struktur och människans behov av förenklingar. Förr böjde vi verbet simma som simma-sam-summit. Nu både säger och skriver vi simma-simmade-simmat. Så böjs nämligen de absolut flesta svenska verb. Varför slösa energi på att minnas ovanliga böjningsformer när man kan stöpa alla i samma form?
Börjar i talspråket
Ofta börjar förändringarna i talspråket och sprider sig till skriftspråket. Många uttryckssätt som tidigare betraktades som vardagliga letar sig in i olika typer av texter. Så småningom dyker de upp även i officiella texter. Ett exempel är övergången från skall till ska och det allt vanligare du-tilltalet i myndighetstexter.
Samspel av drivkrafter
Ibland har förändringarna att göra med själva språkljuden och hur våra öron och munnar är konstruerade. Först sa vi aka men gick under medeltiden över till åka. Förklaringen är att å och k ligger närmare varandra i munnet än a och k. Det nya uttalet spred sig snabbt, och snart hade alla gått över till åka.
Vissa är för och andra emot
Det är alltid några som börjar. Till exempel kommer många nymodigheter från ungdomar. De vuxna plockar upp vissa uttryck, och ibland leder det till att förändringen får genomslag i alla befolkningsgrupper. Andra förändringar lever kvar som jargong enbart i ungdomsgruppen. Två exempel är orden guss och keff som först dök upp i ungdomsspråket, men numera har sin plats i Svenska Akademiens ordlista.
Det finns ofta en motrörelse. Till exempel uttalar en del i Stockholm och Göteborg fortfarande det långa medeltida a-ljudet som radhus (rådhus). Och många vuxna skulle aldrig ta orden guss och keff i sin mun. Men de här konflikterna är bara spännande. De livar upp fikaraster och bevisar återigen hur viktigt språket är för oss. Vi är inte beredda att ge upp alla strider, i alla fall inte utan en bra diskussion.
