En dam i min trapp brukar rätta språket på anslag i porten. Hon skriver med darrig blyerts att mellan kommer och stänga av i rubriken Vi kommer stänga av vattnet på fredag.
Det har alltid retat mig att hon med så självklar pondus rättar något som är korrekt. Åtminstone enligt dagens rekommendationer. Samtidigt får det mig att fundera över varför det är rätt att utelämna att där, men inte i satsen före kommatecknet i den här meningen.
Inte efter hjälpverb
Hjälpverb som bör, kan, ska och vill brukar inte kräva att efter sig. Det går utmärkt att både säga och skriva Man bör hålla sig till reglerna. De flesta andra verb fungerar både med och utan att: Jag har slutat (att) rätta folks språk.
Frivilligt efter komma
Numera är det frivilligt att skriva att efter hjälpverbet komma. Förr ansågs enbart att-formen korrekt, men tiderna har förändrats. Den att-lösa formen håller rent av att ta över. Men båda formerna anses av språkvården vara fullt korrekta.
Infinitivuttryck kan kräva att
Ibland är att nödvändigt. Till exempel när att är en del av ett infinitivuttryck (att utelämna) som bestämmer ett adjektiv (Det är rätt att utelämna att ibland) och substantiv (Hon har ingen anledning att rätta korrekt språkbruk).
Att är alltså ofta frivilligt. Om du ändå är osäker, gör du bäst i att sätta ut att. Det stör mindre med ett att för mycket än ett för litet.
