Visst vill du vara jämställd? Dela på disk, dagishämtning och fördela ordet rättvist mellan män och kvinnor på jobbmötet? Då ska du också se till att ditt språk inte gör någon onödig skillnad på män och kvinnor. Ett sätt är att använda personbeteckningar som inte framhäver könet i onödan.
Det finns en rad ord som har två varianter – en för män och en för kvinnor. Några sådana ordpar är lärare–lärarinna, skådespelare–skådespelerska och städare–städerska. I dag blir det allt vanligare att använda den första formen för båda könen. Däremot är fortfarande barnmorska och sjuksköterska vanliga. Fast då för båda könen.
Hellre forskare än vetenskapsman
Det finns en rad nya ord som ersätter äldre ord som tydligare gjorde skillnad mellan könen. Några sådana ord är forskare (inte vetenskapsman), idrottare (inte idrottsman), justerare (inte justeringsman) och polis (inte polisman). De är praktiska eftersom de inte markerar kön på något sätt.
Undvik poetissa
Ibland hör man beteckningar på kvinnor som poetissa och medaljös. Syftet är att nedvärdera kvinnor och förminska deras kvaliteter som poeter eller medaljörer. Det ska du förstås undvika.
Många beteckningar för enbart kvinnor har mer eller mindre försvunnit ur språket. Några exempel är frutitlar som majorska, djurbeteckningar som åsninna och yrkesbeteckningar som lärarinna. Det är en bra utveckling. Skapa inte några nya sådana, särskilt inte några som slutar på -kvinna eller -man.
