När vi skriver brukar vi skilja på orden var och vart. Var uttrycker befintlighet (Var bor du?) och vart uttrycker riktning (Vart går du?). Men allt oftare hör vi folk säga: Vart bor du?
Vår språkkänsla säger att det är fel, men samtidigt känns det som om språket håller på att förändras. Felsägningen är ju så vanlig.
Vart blir allt vanligare
Under hela 1900-talet har allt fler börjar använda vart i stället för var i talspråket. Vi använder med andra ord vart för att uttrycka både riktning och befintlighet. Under slutet av 1900-talet har det rentav blivit mycket vanligt, särskilt i vissa delar av Sverige (Mellansverige) och bland ungdomar. I södra Sverige säger folk ofta tvärtom (var i stället för vart) och i Norrland är det vanligt att säga vars i stället. Än så länge är det sällan någon skriver det.
Orden är lika
En anledning till språkförändringen är att orden är så lika, både till betydelse och uttal. Det kan förklara varför vi inte blandar ihop ord som hit och här eller dit och där. Att vart verkar vinna över var kan bero på att var ofta är obetonat (ofta låter som va´ utan r).
Allvarligt språkfel?
Det finns många språk som inte gör någon skillnad mellan var och vart, till exempel franskan och engelskan. Så vi behöver egentligen inte vara så oroliga för att utbredningen av vart är ett särskilt allvarligt språkfel. Folk förstår ju varandra ändå. Men det är klart – det skulle försvinna en betydelsenyans. Och det är synd.
Skilj på var och vart
Så trots att vart breder ut sig i språket tycker jag att du ska göra skillnad på var och vart. Säg Vart ska du gå? och Var bor du? så blir språket trots allt lite rikare.
Men klanka för den skull inte på människor som använder vart eller vars. Många som säger så skulle aldrig skriva det. Och när vi talar måste vi få friheten att använda ett språk som är färgat av vår dialekt och personlighet.
