Större än jag eller större än mig? Hade kunnat gjort eller hade kunnat göra? Antik möbelexpert eller expert på antika möbler? I vissa språkfrågor har alla en åsikt. Men hur resonerar egentligen språkvårdaren?
När vi språkvårdare får frågor, vill frågeställaren oftast ha ett rakt svar. Men som språkvårdare är det inte alltid så lätt att ta ställning. Vi hamnar ofta i ett resonemang där vi säger: Å ena sidan … å andra sidan. Här är ett försök att förklara hur vi tänker.
Sex viktiga aspekter
Först och främst: När vi säger att något är rätt eller fel är det alltid fråga om en bedömning. I bedömningen tar vi ställning till sex viktiga aspekter:
- Hur vanligt är uttrycket?
- Hur accepterat är uttrycket?
- Accepteras uttrycket av auktoriteter, som Språkrådet eller forskare?
- Passar uttrycket in i språksystemet?
- Passar uttrycket in i skriftspråket?
- Fungerar uttrycket i situationer när vi kommunicerar?
Väga samman
När vi ska bedöma vad som är rätt väger vi samman alla de sex aspekterna. Enklast är det när alla pekar åt samma håll. Svårast är det när de spretar. Då får man värdera vilken aspekt som väger tyngst. De första tre handlar om hur många som accepterar uttrycket, medan de sista tre handlar om hur beredda vi är att ta in uttrycket i språket.
Den viktiga kommunikationen
Den sista aspekten är den viktigaste. Om inte uttrycket fungerar i den praktiska situationen, fungerar inte språket. Men även här måste vi göra en rad bedömningar – det finns ju många olika kommunikationssituationer. Vad är skillnaden mellan tal och skrift? Hur skiljer sig olika texttyper från varandra, debattartikeln och myndighetsrapporten? Och vilka vänder sig egentligen en dom till – parterna i målet eller nästa juridiska instans?
Vem bestämmer?
Auktoriteter som Språkrådet och forskare har ofta stort inflytande över diskussionen. Så är det i kunskapssamhället. Vi är beredda att ge med oss om experterna – på goda grunder – hävdar att vi har fel. Men det är inte alltid experterna får rätt. Språket är i allra högsta grad något vi skapar gemensamt, och det är i längden språkbrukarna själva som bestämmer.
I en gammal upplaga av Svenska Akademiens ordbok var stavningen jos den enda möjliga, men i dag har språkexperterna fått ge vika för den absolut vanligaste stavningen juice. Där bestämde brukarna och inte auktoriteterna. Det känns som om det är likadant med experternas försök att få brukarna att skriva webbplats i stället för hemsida. Men man vet aldrig i förväg vem som går vinnande ur striden – tiden får utvisa.
