En känd persons fru får böta tusen kronor, läser jag i tidningen. »Detta för att hon haft sin hund okopplad vid Sjöfartsmuseet«. En ofullständig mening, tänker pedanten i mig. Men inte desto mindre rätt effektfull.
De flesta meningar består av en huvudsats, ibland av två. Men många meningar saknar huvudsats, till exempel i rubriker, punktuppställningar och hälsningsfraser. De förekommer också i grafiska meningar:
- I går inledde Malmö FF:s stjärnskytt guldfesten. Jiloan Hamad som redan fått förslag på förlängt kontrakt.
- Förra året köpte vi en häst. Efter tre månaders velande hit och dit.
- Hon berättade att hon alltid åker tåg numera. Detta för att värna om miljön.
Skapar samband
Skälet till att man använder ofullständiga meningar på det här sättet är att man vill skapa samband med meningen innan. Särskilt tydligt blir det i detta-meningen, där detta syftar tillbaka på hela den föregående meningen. Det är också ett smidigt sätt att dela upp en lång mening i två.
Effektivt stilgrepp
Ett annat skäl att använda ofullständiga meningar är att framhäva något viktigt. Den ofullständiga meningen får starkare effekt än om den hade ingått i samma mening som huvudsatsen. Läsningen stannar av, och läsaren blir mer uppmärksam. Just för att lästempot dras ner, bör du använda det här försiktigt. En ofullständig mening blir ett effektivt stilgrepp, men många gör bara texten hackig.
Tänk på att vissa typer av ofullständiga meningar får en mer vardaglig stil. De två första meningarna i punktlistan är exempel på det. Detta-meningar är däremot neutrala, och kan förekomma i ganska formella texter. Ingen anledning att höja på ögonbrynen alltså.
